I mångas ögon skulle det nog ses som otrolig slump att jag och Emma blev vänner. Men jag vet att det inte på långa vägar var ödet som förde ihop oss. Utan en god vän till oss båda som lurade med oss in i en för oss främmande värld, som sedan skulle bli en otroligt viktig del av våra liv och som framför allt skulle göra oss till tighta vänner. Vi har honom att tacka för mycket! 2013 har sett sina första dagar och vår vänskap öppnat ögonen för ett tredje år. 

 

Jag kommer ihåg vår första seriösa porträttfotografering tillsammans. Det var tidig höst, solen sken och gräset doftade ännu sommar. Vi fotade bla nere vid en å och plötsligt kommer en manlig cyklist förbi oss. Vi stannade upp för att låta honom passera, men istället så stannar han på vägkanten och vi tyckte det var så otroligt pinsamt att han stod där och glodde på oss när vi poserade framför kameran. Än idag kan vi skratta åt detta minne som idag verkar lite fånigt. Här kommer några utvalda foton från just den fotograferingen. Enjoy och kommentera gärna!